Övning i att bara betrakta, inte tolka (konstigt att skriva om något man kan se på riktigt)24/2/2017 De står på den mörka trottoaren. Han är helt klädd i svart, det mässingsfärgade håret är kortklippt och välkammat. Han har händerna nedkörda i fickorna och det leende ansiktet böjt mot kvinnan framför honom. Hon står vikt framåt och skrattar. Hennes axel snuddar hans bröstkorg, ärmarna på den röda koftan hänger löst från hennes axlar och ned över händerna. Han lutar pannan mot hennes, den raka näsan mot hennes kind. De mörka lockarna i hennes lugg ser ut som en skugga mot hans röda hår.
Hon tar ett andetag, leendet försvinner från hennes ansikte samtidigt som hon rätar upp sin kropp och vrider ansiktet mot hans. Långsamt trycker hon sina läppar mot hans. Båda två stannar upp i ett par sekunder. När hon försiktigt tar sin mun från hans följer han henne innan deras läppar åter skiljs från varandra. Hans ögon är slutna, ett litet leende rör sig över hans mun. Hennes ögon är fästa vid hans slutna, ansiktet är allvarligt. Han öppnar långsamt ögonen med blicken fäst vid hennes läppar, ett kort ögonblick ser han allvarlig ut. Sedan möter hans ögon hennes och de ler mot varandra.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |