De allra första delarna av något mycket längre. Till Ylva som nappade på idén. Det som för en del är en förbannelse, kan för andra vara en välsignelse. Allt beror på berättarens och lyssnarens perspektiv. Vår berättelse börjar i en lycklig barndom, med en stor och varm familj i ett ombonat hem och med en djup skog full av underverk utanför dörren.
Hon är åtta år just den här dagen. Det är vår, sommaren står på tröskeln. Men än så länge är mornarna kalla och nätterna kan ibland bära frost. Hon har sin varma pälsfodrade kappa på sig när hon på lyckliga fötter springer in i sin egen sagovärld. Den ligger mellan trädens stammar, under grenar och bakom den stora stenen. Djupt där inne finns en förbjuden mosse och bakom den det allra största underverket av dem alla. Under en rotvälta finns ett rävgryt, och i grytet finns det fyra små och lurviga ungar. Den sista biten fram till utsiktsplatsen ålar hon på mage, så tyst som bara en åttaåring kan. Hon har fullt fokus på den lilla familjen framför henne. Ungarna ramlar runt, över och under varandra. Rävhonan tittar trött på dem. Ibland ramlar de över henne med, eller biter i hennes öron och svans.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |