Som bussar leder
till pendeltåg, leder blodet till märken du lämnar på min hud. Solens sista strålar sveper över himlar. Blommor som viker inåt, drömmer om att en gång bli frukt. Långsamt lindar jag bandet av siden kring stålets kalla form. Ögon som vandrar följer kurvan och bågen av dina läppar. Hjärtat sjunger om längtan.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |