Det bor ett litet svart djur i min bröstkorg.
Hennes päls är tovig och blöt. Vem klipper hennes klor? Ibland, sträcker hon på sig, sina armar runt min hals. Så högt, så högt. Hårt, bara andas. Det bor ett litet djur där, där hjärtat borde vara. Hon kurar och gnor. Hon sträcker sina armar, flackar och far. Vem kammar hennes päls? Där bor ett litet, ibland så stort, djur i mitt hjärta.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |