Aldrig bara här
Aldrig i samma andetag. Du som ler över rum, eller evighet. I tysta sekunder och återhållna hjärtslag. En blick i två sekunder längre än sig bör. Du faller och jag, jag i bitar. Hur kan något vara så allt, och samtidigt inget. Vi dansar. Två steg runt och ett, ett steg bort. I en cirkel. Som en evighet. Som månen ovanför. Och jag ser det vackra i varje gruskorn, i varje glimrande sekund. Och jag, jag älskar att leva. För du lever. Och jag, jag älskar världen. För du är i den. Och jag, jag sover så tryggt i natten. För du sover, du med. Men i mina drömmar är du. Du är i mina drömmar. Min. Och allt. Och inget stoppar oss där. Vakna, dansa, dröm. Lev.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |