Lockad av skuggan. smekt av djupets mörka kyla.
Som en mal mot hettan av ditt förbrännande jag. Flammande himlar bleknar till ögats ljusa blå. Sjung mig, bränn min skugga. Skär mig från den värld där dina händer inte håller mina andetag. Dina armar är mörker och ljus. Så bind mig där natten vandrar genom långa hallar. Mitt hjärta dansar i takten av ditt. Vibrerar i ekot av den ton som är du. I tomma salar skrider morgonen, så blek som månskärans avtagande leende. Viska mig hel.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Jempan
Både prosa och lyrik Arkiv
Oktober 2017
Categories |